174
— man kan svårligen säga mellanskepp — som danas genom dessa nymodiga pelarrader, har tunnhvalf. Kolonner och betäckningar äro naturligtvis af trä, de förre målade, de sednare putsade. Vi räkna ännu tvenne kolonner, som vid vestra ingången uppbära en läktare. Altarprydnaden utgöres af ett litet förgyldt träkors. Talarplatsen — här finnes ingen egentlig predikstol — är midtpå norra läktaren. En liten orgel, som har en hvalföppning i midten, står på vestra läktarn. Bakom den mellanmur, hvilken bildar altarplatsen, finnas några smårum.
Slutligen böra vi nämna, att vid vestra sidan om hufvudingången å en fyrkantig stenskifva i yttermuren läses: Går in i Herrans portar med tackande uti hans gårdar, med lofvande tacker honom, lofver hans namn. Ps. 100.4. Å östra sidan å en likdan stenskifva: Under Konung Gustaf Adolfs regering byggdes detta Herrans tempel 1806.
Vid kyrkans yttre anordning kan i korthet anmärkas, att, då här saknas hufvudfasad åt vester och korutsprång åt öster, det vore förlåtligt, om man i en större stad ansåge denna byggnad vara uppförd för ett verldsligt ändamål. I afseende på kyrkans inre måste man beklaga, att de månge läktarne förorsaka en dunkelhet, som nästan öfverträffar den äldre katholicismens halfdager, helst altarplatsen saknar all belysning från öster. Här hade större takfönster varit ganska nödvändige, ehuru desse dock icke förmå gifva altarprydnaden någon upplifvande dager. Härtill kommer, att talarplatsen är olämplig, dels emedan predikanten icke kan utan stor ansträngning väl höras från långsidan, dels emedan predikstolen såsom en vigtig kyrkoprydnad hos protestanter icke borde jemte åhörarplatser intaga en del af en läktare, utan vara något helt för sig. I afseende på orgelns anordning kan
