torde anse en sådan beställsamhet ha alldeles motsatt verkan. Mig tyckes, att en Konungs höga namn borde väl förskonas från en plats å en illa uttänkt eller vårdslöst utförd kyrkobyggnad. Men det skulle deremot vara mycket skäl deri, att den byggmästare, som uppgjort ritningar till eller ledt utförandet af en sådan, finge genom sitt namns inhuggande stå inför samtid och efterverld till ett slags ansvar för sina åtaganden. En dylik stadga skulle ofelbart sporra till ett grundligare studium af byggnadskonsten och en omsorgsfullare utöfning af densamma.
På vägen från Åmål till Afvelsäters gästgifvaregård inkommer man i Vermland. Vid den sköna Byelfven, som på andra sidan om samma gästgifvaregård utfaller i Venern nalkades vi icke utan vördnad den ansenliga grafhög, hvilken enligt sägen bevarar askan af Vermlands förste upprödjare, Konungasonen Olof Trätälja. Denne grafhög ligger i By socken å Sifhälla eller Säffle herregård på Byelfvens vestra sida och har en vacker belägenhet. Den är alldeles rund och håller vid jordytan 370 i omkrets, vid öfre kanten 140 och i höjd vidpass 40 fot. Man berättar, att den fördjupning, som finnes i midten, icke har tillkommit genom utgräfning, utan genom insjunkning. I denna händelse torde här vara en timrad grafkammare, och tyckes det löna mödan att undersöka, huru härmed förhåller sig. Små tallar växa på sidorna omkring och en ek är planterad i midten af samma grafhög.
Ehuru Byelfven bildar här nedanför ett fall, hvilket synes för drifvande af en vattenqvarn vara fördelaktigare än det som begagnas för ett dylikt ändamål vid slussen i Stockholm; har likväl ett större stenhus blifvit i närheten uppfördt för en eldqvarn, som nu icke var i
