1433. Denna borg har varit med omsorg byggd af gråsten med kalkbruk. Omkretsen af ruinen är obetydlig men höjden så mycket ansenligare. Tydliga spår märkas efter vallar, men föga efter rum. Den kanal, som omgifvit denna borg från landtsidan, är till största delen igenfylld. En författare säger, att samma borg stått ungefär 700 år, då den förstördes[1]. Men det är likvisst bekant, att man under en så aflägsen tidpunkt icke här förstod i kalkbruk bygga fasta murar. Härifrån går vägen genom temligen breda dalar och sträcker sig derpå jemte Norselfven till höger, som öfverfares nära Lillnors gästgifvaregård.
Härifrån åt Carlstad framtråkar man öfver en djup sandmo, hvilken dock fördrägligas af omgifvande barrskog. Sedan vidtaga bergskullar och derefter odlade dälder. Det började redan skymma, hvarföre vi icke kunde på afstånd njuta af stadens sköna belägenhet. Men månen, uppgående framför oss, spridde sitt ljusande sken mellan de lummiga träden, som omgåfvo vägen, och återspeglade sin fulla skifva i den lugna Klarelfven, öfver hvilken vi på en hög brygga inrullade i staden. Ehuru en månskensafton på detta ställe är, i synnerhet för en slättbo, en njutning, som ingalunda bör försummas; så voro vi likvisst så utmattade af den besvärliga vägen, hvilken vi ända från Fredrikshall med temlig skyndsamhet tillryggalagt, att vi, som derunder njutit föga hvila, gingo till sängs.
Den gryende dagen satte oss åter i rörelse. Här var åtskilligt att se, och resan skulle på förmiddagen fortsättas. Carlstad ligger på en ö, som bildas af Klarelfven
- ↑ E. Fernows Beskrifning öfver Wärmeland, s. 220 och 310. Jemför Sviogothia munita, s. 55—56.
