Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/198

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

188

fall vara lärorik; men väl för att se sjelfva byggnadens öfversta afdelning.

Vi företogo oss nu en vandring genom staden. Gatorna äro icke synnerligen breda, men temligen väl anlagda och underhållna, torgplatsen rymlig och vacker. Här äro få betydligare stenhus; men deremot många större och mindre trähus. Att fälla något säkert omdöme öfver byggnader, hvilka man betraktar i förbigående, lärer ingen hvarken vilja eller kunna. Jag måste derföre inskränka mig till följande ytliga reflexioner, att nemligen stenhusen icke röjde någonting ovanligt i sin anordning, och att trähusen voro knuthuggne med och utan brädbeklädnad. Då man ser stenhus med rakbetäckta dörr- och fönsteröppningar, så gör ingen, ehuru detta i sig är mindre naturligt, någon anmärkning härvid; dels emedan det är vanligt, dels emedan det är beqvämt. Men då man ser trähus med halfrunda och helrunda fönsteröppningar, tyckes detta vara lika onaturligt som barnsligt. Hvalfformer tillhöra murverk, icke timmerarbete. Mången uppförer och målar ett stenhus, såsom vore det af trä; måhända man derföre stundom uppför ett trähus liksom vore det af sten. Hörn- mittel- och blindknutar äro för vinnande af enhet och hållfasthet visserligen ändamålsenlige. Men om någon ger dessa knutar brusiga kransar, så bör han icke, såsom här, försumma att gifva dem motsvarande fotställningar; ty i annat fall tyckes detta egna slags pilastrar liksom sväfva i luften. Vid ett ögonkast på nyare planchverk rörande träbyggnadskonsten märkes klarligen, att denna kunskapsgren i afseende på boningshus är hos oss å de flesta ställen ganska försummad.

Solen hade redan hunnit högt och klockan slog nio. Den tiden var således inne, hvilken vi bestämt för ett