Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/205

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
195

sitt ämne. Man tycker sig genom figurernas anleten nedskåda i deras själar. Färgerna äro klara och sammansmälta i sådana dagrar och skuggor, att dessa gestalter synas lefva och handla. De pilastrar, som utgöra detta styckes omfattning, äro lika godtycklige som förfelade. Predikstolen är rund, nedantill inåtsvängd, ofvantill utåtböjd. Dylika former tillhöra snarare krukmakare än bildthuggare, och äro mera passande för drifhus än för helgedomar. En författare har trott, att denne predikstol varit ett infall af en handtverkare; men jag vågar fasthellre tro, att denna idé utgått från en såkallad konstnär, ty jag har äfven i Skåne sett en dylik talarestol. Enhvar, som känner nutidens konsthistoria, lärer tvifvelsutan ha sig bekant, att mången ostuderad konstnär funnits i våra dagar, och att mången sådan framkommit med misslyckade arbetsritningar,

Vi passerade Gustafsviks herregård, som har en ansenlig åbyggnad och ligger i omgifning af lummiga träd vid en inskjutande vik af Venern, hvarjemte vägen framslingrar öfver små backar.

Vi genomforo Christinehamn, en liten stad, som genomskäres af Warnan och har en treflig belägenhet jemte Venern. Man ser här ett vackert torg, tvenne betydligare stenhus; de öfrige äro knuthuggne trähus. Kyrkan är en liten korsbyggnad af trä och beklädd med spån. Denna stad erhöll 1642 sina privilegier, och har, oaktadt sin bergsrörelse, ett ringa omfång.

Vi ombytte hästar å Gärdsbergs och Valls gästgifvaregårdar och funno vägen behaglig och omgifningen här och der småtäck. I närheten af och innan man framkommer till Björstorps gästgifvaregård, öppnar sig en vacker utsigt af Gullspångselfven, som utfaller ur Skagern och vidpass