södra bastionen och öfver vattenportarna. Dessa försvarsverk voro efter dåvarande sätt uppförde med omsorg. Då de likväl icke befunnos i sednare tider vara, hvarken i anseende till plan eller läge, försvarbare; blefvo de på riksdagen 1736 utdömde och småningom raserade. Den norra porten är ännu i behåll, har en betydlig längd och höjd samt är betäckt med tunnhvalf. Den röjer nämnde Konungs byggnadssätt, nemligen nederländsk stil och har å norra sidan årtalet 1605.
Slottet, som är i ganska godt stånd, utgör en fyrkant som till ena hälften har en, till den andra tvenne våningars höjd. Å yttre hufvudfasaden finnes ett lågt porttorn och midthäremot å inre höjer sig ett ansenligt trapp- eller vårdtorn. Ehuru hela byggnaden är mycket enkel, igenkännes deri nederländsk stil. Här är nu landshöfdingresidens, ränteri, kansli, landskontor, länsbokhållare- och landtmäterikontor. I sig förtjenar byggnaden ingalunda benämning af slott och är i sanning ett af samme Konungs obetydligaste företag. Ehuru mycket man arbetat på ofvanbeskrifna vallars planering, återstå ännu betydliga spår deraf. Men lemnom dessa ålderdomsminnen, hvilka i sig äro lika obetydliga för befästnings- som byggnadskonsten.
Halmstad äger ett annat byggnadsverk, som förtjenar forskarens och konstnärens hela uppmärksamhet. Jag menar stadens kyrka, hvilken enligt ett bref af Erkebiskopen Tuve i Lund stod 1462 under byggnad och sedan helgades åt S. Nicolaus. Man nalkas icke utan helig rörelse detta vördnadsbjudande tempel, som utvändigt sträcker sig 200 fot i längd och 88 i bredd. Murarne bestå af grof tegelsten, hvilka fogstrukne röjde ett forntida allvar, men i sednare åren öfverrappade ha en skärande
