Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

12

hvithet. Tornbyggnaden, som ligger i vester, utgör en del af mellanskeppet och omfattas åt norr och söder af sidoskeppen. Hufvudfasadens nedre afdelning har en ansenlig bredd, den öfre deremot utgöres af vestra tornsidan. Hufvudingången har en rund betäckning och deröfver trapplika utsprång och högre upp ett litet rundfönster. Tvenne höge sträfpelare nemligen en på hvardera sidan härom uppspringa vid tornets hörn til en ansenlig höjd och sammanbindas med en framskjutande föreningsbåge, som utgör ungefär en qvartcirkel. Mellan hufvudingången och hvarje sträfpelare finnes ett stort fönster med spetsig betäckning, öfver hvilka åter fyra hjertlika och trenne fatformiga fördjupningar förekomma. Öfver dessa sirater och under sträfpelarnas föreningsbåge framspringa pilastrar, som bilda trenne särskilda fält, af hvilka det mellersta har ett litet rundbetäckt fönster. Båda sidoskeppen ha hvardera åt vester ett fönster med spetsbåge. Hufvudfasaden får således ett storartadt utseende genom den prydliga dörröppningen å midten och de tvenne stora spetsbetäckta fönsterne å hvarje sida derom samt genom de tvenne sträfpelarna och den mäktige föreningsbågen tillika med de sirliga utsprången och fördjupningarna. Skada, att tornbetäckningen, som ännu i sistförflutna århundrade hade åt norr och söder prydliga trappgaflar, röjer en nyare tids småaktiga infall.

Kyrkans öfriga omgifningsmurar så väl å långhus som korbyggnad ha sträfpelare, så att endast ett passande afstånd lemnas deremellan för dörr- och fönsteröppningar. En ingång, som nu är igenmurad, har fordom funnits å södra sidan. Portalen härtill, som är oförstörd, har mycken likhet med den, som finnes vid hufvudingången; men skiljer sig deruti, att öfver rundbågen och under