208
Frälsarens svepning; vid sidan härom synas fyra knektar i en liggande ställning. Alla ofvanbeskrifne figurer äro uthuggne i sandsten i halfupphöjdt arbete. Allt röjer ett i hög grad groteskt manér. Inga riktiga proportioner äro i figurerna iakttagne, ännu mindre några lifliga uttryck deri nedlagde. Det tyckes, som de fyra knektarne å den sistbeskrifna stenen fått en liggande ställning, derigenom att stenhuggaren, saknande begrepp om perspektivteckning, på detta sätt grupperat de särskilda figurerne. Men det torde dock vara troligare, att han föreställt sig dessa vakthållare så betagna af det under, de skådat, att de neddignat till marken.
Här finnas tvenne tillbyggda grafkor, hvilka äro mera vanprydlige än märkvärdige. Dopfunten är uråldrig och har omkring skålens yttersida löfverk, men saknar figurer. Altarprydnaden och predikstolen, som tillkommit 1718, ha ingen märkvärdighet. I kyrkan ligga några uråldriga grafstenar med löfverk, men utan inskrifter. I tornet hänger en urgammal klocka 2 fot 3 tum vid i tvärmått, 2 fot 10 tum hög med kronan. Inskrift saknas. Kyrkan har ägt en kalk med patén, af hvilka den förra haft följande inskrift:
De vera vite fert hoc vas pocula vite.
Det sednare:
Constat in altan carnem de pane creari,
Iste cibus deus est, qui negat hoc reus est.
Dessa dyrbarheter äro tyvärr omarbetade. Man måste i sanning beklaga, att liksom mången kyrka blifvit genom föga ändamålsenliga förbättringar och utvidgningar förändrad; så har månget heligt kärl blifvit stundom af infall omarbetadt. Vi veta i sanning så föga om medeltidens konstutöfning i Sverge, att intet dithörande borde,
