Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/220

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

210

orsaken. Makten gaf och makten tog. Den herre, som i våra dagar fått denna egendom i förläning, har, liksom skygg för dessa furstliga våningar, dessa varnande minnen, uppfört på något afstånd härifrån ett anspråkslöst trähus. Så har embets- och bördsglansen aftagit, och man vill likväl om möjligt ännu mer försvaga densamma. Men visserligen är det ett hugnande tidens tecken, att få sådane slott äro öfrige och att de liksom djerfva vålnader spöka på ljusa dagen. Önskligt vore likvisst, att dylika monumenter, som finnas i behåll, icke blifva af en småaktig statshushållning öfverlemnade till tidens härjning, eller att de, såsom stundom skett, af bristande tillsyn beröfvas sina historiska märkvärdigheter.

Vesterplana kyrka är i rundbågsstil, och har långt efter reformationen fått korsarmar. Endast i de ursprungliga delarne, nemligen i torn och kor finnas stenhvalf, men i hufvudqvadraten och korsarmarna målade trätak. Denna kyrka är liten och har dessutom undergått så stora förändringar, att hon derigenom förlorat det konstvärde, hon möjligtvis kunnat från början äga.

Omkring Vesterplana gästgifvaregård ligga rödbergshällar så i ytan, att vägen till en betydlig sträcka består deraf, och man ser härstädes många hus af sådan sten. I närheten synas några ätthögar åt Venersidan. Här är Kinnekulle skoglös. Träden kunna förmodligen icke på den nära dagen uppskjutande stengrunden slå rötter. Man färdas utför en temligen brant backe till Husaby, hvarifrån Kinnekulles rödbergslager visa sig såsom väldige fästningsmurar.