kalk. Å lockstenen ses ett Latinskt kors. Dessa föreställningar omfattas af enkla kantprydnader.
De djur, som utmärka östra gafveln, anses af Loccenius beteckna Göternas vapen[1]. Erkebiskopen Spegel förmodar alla dessa figurer vara hieroglyfer. Detta är riktigt, om nemligen hieroglyfer och symboler tagas i samma bemärkelse. Denne författare omtalar väl, men tyder icke dessa föreställningar. Palmskiöld anförer jemväl ifrågavarande sinnebilder, rörande hvilka han slutligen yttrar: ”Efter folkets sägn der i orten, skal under detta monument ligga begrafven någon Konung, det dock icke synes hafva någon grund, emedan alla figurerna, som der stå, betekna de första Biskopars möda at inplanta den Christna läran. Eljest så finnes der ej heller liknelse til någon Kongelig person, utan två Biskopar visa sig uti sin skrud.” Denna anmärkning bevisar, att samme fornforskare icke vetat, det man under den första christendomstiden vid upprättande af monumenter fästat föga afseende på den bortgångnes värdighet, utan fast hellre på dess omvändelse och tro. Digelius anser figurerna på södra sidan egentligen åsyfta Olof Skötkonungs påbud rörande Peterspenningens utgörande till Romerska skattkammaren och tror mannen, som håller fisken, vara Petrus, och den, som mottager nyckeln, vara S. Sigfrid[2]. Det lyckas sällan att förklara en minnesvård utan man känner flera liknande, hvarigenom man kan genom anställda jemförelser få någon säkrare ledning för sina förslagsmeningar. Ho inser icke, att här icke kan vara fråga om något Göternas vapen eller någon Peterspenning,
