Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/238

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

228

liksom det icke kan, såsom en sednare forskare trott, vara S. Sigfrid, som mottager nyckeln, eller en nychristen, som håller fisken. Denna minnesvård har mycken likhet med de Romerska sarkofager, som tillhöra den äldre christendomstiden och prydas med åtskilliga sinnebilder. Å många sådana skildras Daniel i kulan naken mellan tvenne lejon. Denna föreställning betecknar försynens underbara beskydd öfver sina utkorade. Här tyckes man endast ha för korthetens skull afbildat ett menniskohufvud i stället för en hel menniskokropp. Hufvudingången till helgedomen var alltid i medeltiden från vester. Ifrågavarande sinnebild var således ganska passande å minnesvårdens vestra gafvel för att beteckna den fara, hvari menniskan sväfvar, innan hon genom Guds underbara nåd inträder ur den syndiga verlden i församlingens sköte. Gud och Christus blefvo under rundbågsåldern stundom föreställde i skepnader af lejon, som dels stodo, dels lågo midtemot hvarandra, eller som hade ett gemensamt hufvud. De tvenne djur, hvilka finnas å östra gafveln, anses både af Loccenius och Spegel vara lejon. Dessa djur tyckas såsom sådane symbolisera Fadern och Sonen. Att denna föreställning vetter åt öster, ger någon styrka åt denna min förmodan. De tvenne män, hvilka strida med tvenne drakar, afbilda trons kamp med otron. Här skildras således de christnes strid med afgrundens redskap. Äfven å kathedraler, som tillhöra rundbågsåldern, afbildas å norra sidan dylika uppträden, då deremot å den södra hoppgifvande föremål framställas. Härmed antydes, att hedendomen i den aflägsna norden längst motverkat christendomen från södern. Den man, hvilken å södra sidan af denna minnesvård tyckes liksom från vester inträda i helgedomen, synes mig beteckna en nychristens