234
en hvila efter lifvets stormar. Abraham bereder sig att offra sin son Isak, en hand ifrån himmeln tillbakahåller hans upplyftade knif. Detta är en skildring af en lefvande förtröstan på Herran, som leder allt enligt sin höga vishet, hvarför en christen aldrig bör af medfödd blindhet afvika från ljusets väg. Moses, som med stafven framtvingar vatten ur klippan, betecknar, såsom Augustinus yttrar, att enhvar, som dricker ur klippan och träder under Christi fana, bereder sig till strid. Den der icke märker djefvulens strid emot sig, är uti hans tjenst; men den, som drickande ur klippan följer Christus, har derföre djefvulen till fiende; och den, som förenas med Christus, bereder sig icke till njutningar och välluster, utan till kamp, emedan alla, som vilja fromt lefva i Christus, skola lida förföljelser. En hand öfverlemnar från himmeln lagen åt Moses. Denna vanliga föreställning betecknar, att lagen har gudomligt ursprung; och att densamma bör således vara en christen till ett heligt rättesnöre. Elias uppfar på ett fyrspann till himmeln. De förste christne trodde, att denne man var en förebild af deras egna förföljelser, och ansågo för öfrigt, att hans himmelsfärd var enligt Chrysostomi intyg en afspegling af uppståndelsen, och att, liksom den flammande vagnen uppfört Elias till himmeln, skulle en flammande tro ditföra en sann christen. De trenne ynglingar, som kastades i den lågande ugnen, hvilka ofta skildras å grafmonumenter, visa enligt Cyprianus, att helvetets lågor ingenting förmå mot sanna bekännare och christne, och att de, som med lefvande tro omfatta Gud, förbli oskadde och helbregda. Daniel i lejonkulan antyder renhet och helighet och Försynens underbara beskydd. Vi finna således här en passande förebild under förföljelsens tider. Jonas hvilar under
