240
naturligtvis utom vår afsigt, att här anföra flera exempel på ett dylikt förhållande; helst hvarje forskare har tillfälle att finna en mängd sådana i lärda verk, hvilka i äldre och nyare tider utkommit i afseende på hithörande frågor[1].
Man började tidigt använda christliga symboler äfven på verldsliga arbeten. Man finner nemligen å Byzantinska kejsaremynt fanor och sköldar med Christi anagram, segerbilder med korsprydda klot o. s. v. Man finner å gamla sigillringar och lampor Frälsarens namn eller anagram, fiskar, dufvor, palmer, vinrankor m. m. Christlige symboler blefvo jemväl använde å kolossala konststycken, som utfördes för verldsliga ändamål. Vi vilja exempelvis nämna, att i Byzantium på torget framför rådhuset uppfördes en ofantlig kolonn, hvarå Justinianus till häst föreställdes i öfvernaturlig storlek. Han hade en Achillesdrägt, var vänd mot öster och förde i venstra handen ett klot med ett deri insatt kors och framräckte högra med utsträckta fingrar. Klotet betecknade, att Justinianus underkufvat land och haf; korset, att han innehade sitt välde och sin stridskraft genom christendomen; den framräckta handen med utsträckta fingrar åsyftade, att han afskräckte främmande folkstammar från inkräktningsförsök[2]. Procopius, som beskrifvit och förklarat denna minnesvård, tillhörde Justiniani omgifning, och måste således vetat, hvad ofvannämnda föreställning åsyftade. Denna symboliska idé har sedermera spridt sig vida
- ↑ Se Joannis Ciampini Vetera Monumenta, in quibus præcipue musiva opera etc. illustrantur. P. I. Romæ, 1690. P. II. Romæ, 1699. J. G. Müller, Professor der Theologie, Die bildlichen Darstellungen im Sanctuarium der christlichen Kirchen vom fünften bis zum vierzehnten Jahrhundert, Trier, 1833 m. fl.
- ↑ Procopius, De ædificiis L. I. c. II.
