Habente et ipsa Trinitate insignia:
Deum revelat vox paterna et Spiritus:
Sanctam fatentur Crux et Agnus victimam.
Regnum et triumphum purpura et palma indicant.
Petram superstat ipse petra ecclesiae,
De qua sonori quatuor fontes meant,
Evangelistae, viva Christi flumina.”
I basilikan uti Fundi å korutsprångets takhvalf framställdes i omgifning af blommor och träd ett kors, hvarjemte stod ett lam, deröfver sväfvade en dufva i en ljusstrimma, och en hand nedräckte från en glänsande sky en segerkrans. Till höger och venster sågos lam och killingar, af hvilka de förre framsläpptes, de sednare tillbakatvingades. Himmelns paradis, försoningens fullbordan och verldsdomens afkunnande voro således här symboliserade. Dessa sinnebilder förklarar Paulinus på följande sätt:
”Sanctorum labor et merces sibi rite cohaerent:
Ardua crux, pretiumque crucis sublime, corona.
Ipse Deus nobis princeps crucis atque coronae.
Inter floriferi coeleste nemus paradisi
Sub cruce sanguinea niveo stat Christus in agno,
Agnus ut innocua iniusto datus hostia leto,
Alite quem placida sanctus perfundit hiantem
Spiritus, et rutila Genitor de nube coronat.
Et quia praecelsa quasi index rupe superstat,
Bis geminae pecudis, discors agnis genus, hoedi
Circumstant solium: laevos avertitur hoedos
Pastor, et emeritos dextra complectitur agnos.”
Då vi endast velat i största korthet ådgalägga, att christne icke allenast haft en egen sinnebildslära, utan att de äfven dermed förherrligat sina helgedomar; så ligger det
