242
så många exempel, att ett större verk skulle kunna derom sammanskrifvas. Vi vilja endast anföra ett par sådana.
Abboten Joachim af Calabrien, som lefde omkring 1200, var en ganska lärd man. Denne har i 30 bilder framställt spådomar rörande Påfvens och presterskapets öde och bifogat förklaringar på Italienska. Ifrågavarande bilder äro satiriska skildringar, som antyda Påfvens tilltagande makt och religionens iråkade förfall. Afteckningar af dessa bilder, som gjort mycket uppseende och blifvit af flera lärda vidare förklarade, finnas hos Wolf, som lefde i sextonde seklet[1].
Erkebiskopen i Lund Birger, som dog 1519, blef engång i sittande råd angripen af Henrik Krummedige, derför, att den förre antagit ett vapen med en lind, som tillhörde den sednares sköldemärke. Birger förklarade, att han vore Klockareson från Lindberg i Halland, att han derföre hade detta träd såsom ett minnesmärke af sin födelsebygd, att den tredelta roten betydde den heliga Trefaldigheten, stammen den odelbara Gudomen bestående af trenne personer, de fem grenarne och lika många rosorna Frälsarens sår, de tio bladen tio Guds bud, de sju mångfärgade golfstenarne symboliserade lika många dödliga synder, hvilka borde förtrampas, himmeln ofvan afsåg Himle härad, hvari Lindberg ligger, men ännu mer himmeln, som är vårt rätta fädernesland. Konungen och rådet funno välbehag i den sinnrika förklaringen och Birger behöll sin lind[2]. Denna händelse lärer obestridligen ådagalägga, att en andelig sinnebildslära fanns i Danmark ända intill reformationstiden. I annat fall hade
