250
utbyggnader ej heller synas vara ursprunglige, ha de likvisst en hög ålder och tjena icke allenast till vinnande af utrymme, utan till stöd för korsarmarna. Sidoskeppen och koret äro betäckte med korshvalf. Mellanskeppet och tvärskeppet ha deremot stjernhvalf. Kyrkans hela längd från hufvudingången till korgafveln utgör 192 fot, tvärskeppets 101 fot 6 tum, mellanskeppets bredd inom pelarraderna är 30, höjd nära 60 och sidoskeppens bredd 15, höjd 30 fot. Tornen äro hvardera 107 fot höga.
Sedan vi nu gifvit ett begrepp om denna kathedrals grundplan och anordning, skola vi i korthet yttra något rörande hennes byggnadsstil; helst denna hvarken af fornforskare eller byggmästare blifvit tagen i något betraktande. Äldre och nyare författare säga oss, att denna helgedom anlades år 1020. Hennes byggnadsstil motsäger en så tidig grundläggning. Det är nemligen allmänt bekant, att man vid denna tid och ännu något sednare byggde med högst få undantag i ren rundbågsstil. Skara domkyrka är likvisst uppförd i spetsbågsstil, hvarest man finner ganska få spår efter rundbågsålderns former, men deremot en mängd partier i den utbildade spetsbågsstilens anda. Hon kan således icke sägas ens vara i öfvergångsstil. Det är dessutom ingalunda troligt, att man skulle 1020 företagit en så ansenlig kyrkobyggnad, då hedendomen ännu var ett halft sekel härefter så allmän i Skara, att Biskopen Egino i Lund fann sig omkring 1070 föranlåten att hitresa för hedningarnas omvändelse och här sönderslog ett afgudabeläte. Det är fasthellre mer än troligt, att Biskopen Ödgrim, hvilken skall 1132 låtit nästan i grund nedtaga den påbörjade kathedralen, rentaf anlagt en ny kyrkobyggnad, som han genom Konung Sverkers och de andeliges tillhjelp samt stiftets
