sammanskott så fortskyndade, att invigningen skedde 1150. Om denna kathedral stått, såsom man förmodat, hela 130 åren under byggnad; skulle man icke deri finna i alla ursprungliga partier en harmonisk hållning, som aldrig träffas i helgedomar, på hvilka flere arkitekter under kyrkobyggnadskonstens skiljaktiga utvecklingsperioder arbetat. Man besinne, att under medeltiden hvarje byggmästare följde sin tids anda. Man gick nemligen från rundbågsålderns tyngre till spetsbågsålderns lättare former, icke tvertom. Således äro t. ex. Lunds domkyrkas äldsta partier i den renaste rundbågsstil, de yngre i öfvergångstil o. s. v. Kortligen, det är högst sannolikt, att Skara domkyrka blifvit under Biskopen Ödgrims embetstid och sålunda på mindre än 20 år uppförd. De ursprunglige sträfpelare och de spetsige dörr- och fönsterbetäckningar samt föreningsbågar, som in- och utvändigt förekomma i kyrkan, visa nogsamt, att hon icke tillhör rundbågsåldern, utan är från grunden utförd i spetsbågsstil. De utspringande grundstenarne med sina skarpa profiler, de tvådelta ingångarne till mellanskeppet från vester och tvärskeppet från norr med de höga, spetsbågsprydda fälten deröfver och de smärte, framspringande stafvarne deromkring bevisa ytterligare, att denna helgedom tillhör medeltidens mera utbildade konstutöfning. Likvisst saknas här löfprydda bågar och blomsterrika kapitäler. Å vestra hufvudingångens och norra sidoingångens skiljepelare ha väl helgon stått under baldakiner, men för öfrigt finnes intet spår efter dessa många bilder med löfprydda betäckningar, som voro så vanliga i den utbildade konstperioden. Allt visar således, att denna byggnad tillhör spetsbågsstilens första utvecklingstid. Hufvud- och bipelare äro väl grofva, men sakna rundbågsålderns
