254
Skara domkyrka blef 1566 afbränd af Danskarna. Konung Johan III påböd år 1571 att alla, som bodde i Skara stift, skulle bidraga till hennes iståndsättning. Då lärer kathedralen, som flera år stått utan tak, varit så skadad, att koret vid reparationen förlorat sitt utsprång och fått sina ursprungliga fönster igenmurade. Visst är, att sjelfva kyrkan försågs med ny betäckning, klocktornen samt vestra och östra trapptornen med höga spiror, hvarjemte korsbyggnaden pryddes med en ansenlig spira. Kathedralen blef omkring denna tid invändigt öfverkalkad, hvarigenom många märkvärdiga inskrifter försvunno. Denna helgedom blef åter 1719 härjad af en eldsvåda. Betäckningen och spirorna afbrunno, de mindre klockorna nedsmälte, den största nedföll och sönderslogs. Hela östra gafvelmuren blef 1733 nedtagen och en ny sådan uppförd, och denne blef åter nedtagen och en ny uppbyggd 1792 och följande år. Detta måtte vara den vidunderliga gafvelmur, som nu utgör kyrkans korslut. Då man stått i en hänförande förtjusning framför hennes hufvudfasad, hvars storartade, välberäknade, harmoniska partier lemna konstälskaren knappast något att önska med undantag af de tvenne stora tornspirornas återställande, och då man härifrån bortgår för att betrakta hennes korutsprång i förmodan, att detta skall här liksom å andra medeltidens oförstörda kathedraler utgöra hennes skönaste del; så betages man af ett vemod, som svårligen kan med ord uttryckas, men deremot lätt vid åskådning uppfattas af den der genomtränges af medeltidens heliga konstanda. Här höjer sig en simpel, en platt gafvelmur, hvilken, om den icke vore af finhuggen sandsten utan af tegel eller fasthellre af bräder, vore mindre störande; emedan man då kunde med skäl hoppas, att detta interimsarbete
