Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/266

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

256

å hvarje hörn en smärt sträfpelare och å midten en ansenlig tvådelt dörröppning. En murfördjupning, hvars yttre kanter omgifvas af smärta utspringande stafvar, omfattar denna dörröppning och hithörande dörrfält. Häröfver äro tvenne runda fönster eller sirliga rosor och härpå följer ett stort fönster med spetsbågsbetäckning. Det runda fönster, som finnes öfverst, är nytt och föga passande. Hela denna ursprungliga anordning är lika ren som intagande. Låtom oss nu efterse, huru motsvarande gafvelmur åt söder blifvit utstyrd. Här möter oss en temligen stor, aflångfyrkantig dörröppning, hvilken kunde någorlunda anstå ett nyare boningshus; härpå följa pilastrar, listverk och andra lika småaktiga som opassande plattheter. Slutligen höjer sig en fronton med snärkelformiga sidor och gafvellik spets. Midten af denna fronton intages af en liten, aflångfyrkantig ljusöppning och vid båda sidorna härom nemligen på gafvelns hörn stå tvenne ofantliga krukor, förmodligen såsom detta konststyckes sinnebilder. Denna illaberäknade förändring lärer enligt en ritning af 1756 försiggått omkring 1764. Öfverintendenten von Hårleman, som vanställt tornen å Upsala domkyrka, dog 1753. Han berömdes för sin byggnadskonst af sin samtid. Vi måste deremot beklaga, att hans obekantskap med medeltidens konstutöfning här och flerestädes länge spökat efter honom.

Man började 1793 att förse kyrkan med kopparbetäckning. De spetsige gaflarne utbyttes mot trubbiga, en anordning, som är rakt stridande mot hennes stil. Nu kunde man naturligtvis icke tåla de vid vestra gafveln uppspringande trapptornen, hvarför de 1799 afstympades. Men den nya smaken eller rättare osmaken var ännu icke tillfreds. Man erhöll redan 1806 tillstånd att ge de stora