299
Härvarande omgifningsmurar äro tunnare än de, som uppfördes under den egentliga rundbågsåldern. Grofva sträfpelare voro derföre här nödvändige, då deremot de yttermurar, som tillhöra nyssnämnda byggnadstid äro släta eller blott försedda med små hörnutsprång och pilastrar. De sträfpelare och spännbågar, som finnas å Lunds domkyrka, äro icke ursprunglige, utan efter en förstörande eldsvåda uppdragne för de remnande takhvalfvens förstärkning. Men härvarande sträfpelare ha likväl en vida tyngre anordning än den, som träffas i den rena spetsbågsstil, hvilken fordrar smala men djupa sträfpelare, hvarifrån lätta spännbågar kasta sig öfver sidoskeppens takhvalf mot mellanskeppets omgifningsmurar. Det kunde tyckas, som arkitekten här gjort sidoskeppen något smalare än vanligt, emedan pelarraderne inberäknas i deras bredd, och att han gifvit dem spetsformiga i stället för halfrunda skiljebågar, så att de skulle kunna med säkerhet uthärda tryckningen af de grofva sträfpelarnes öfra afsatser. Men det är likväl möjligt, ja till och med troligt, att här ursprungligen funnits spännbågar, och att desse, förmodligen alldeles förfallne, fått vid kyrkans iståndsättning 1668 till 1671 sin nuvarande tunga anordning, liksom spännbågarne å Upsala domkyrka blifvit efter branden 1702 nedbrutne och ersatte med inåtsvängda murstöd. - Djupa studier fordras för djerfva hvalfslag.
Här förekomma bland kyrkans ornamenter många former, som tillhöra den egentliga rundbågsåldern, men här saknas deremot många sådana. Här finnas nemligen inga tärninglika kapitäler, inga båggesimser och med undantag af norra portalens djurfigurer och några knektars bärhufvuden inga groteska föreställningar. Här förekomma deremot en mängd partier, som mycket likna de, hvilka
