Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/33

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
23

Men på hvilket år denna åverkan än tilldragit sig, är det åtminstone visst, att den skett i våra dagar. Man borde af vederbörande på stället förväntat så mycket sinne för och omtanka om en ibland våra ansenligaste och dyrbaraste grafvårdar, att de förekommit en så neslig åverkan; helst ingenting är lättare än att, under påstående kyrkoarbeten, genom afskrankningar och lås utestänga obehöriga eller opålitliga personer från dyrbara konststycken.

Man finner öfver ingången till härvarande utsprång tvenne symboliska vapen, som äro väl uthuggne i kalksten. Å det högra vapnets sköld står en man, hvilken hållande i hvardera handen en dödskalle höjer sina blickar mot himmeln, häröfver en sluten hjelm med tre rosor. Å det venstra vapnets sköld sju drufklasar på en stjelk och häröfver en sluten hjelm med fyra drufklasar. Under dessa vapen stå siffrorna 167 med öppet rum för den siffran, som skulle fylla ett årtal. Förklaringen af dessa symboliska föreställningar är så enkel, att vi icke tro oss behöfva derom orda.

Vägen från Qvibille till Slöinge företer en behaglig omvexling af berg och dalar, bördiga fält och skuggrika lundar. Mellan dessa gästgifvaregårdar ligger jemte vägen Getinge kyrka. Jag betraktade här för några år tillbaka en liten kyrka i rundbågsstil. Hon bestod af ett aflångfyrkantigt skepp, ett kor med ett halfrundt utsprång och ett trätorn i vester. Mot midten af södra sidomuren hade en rönn slagit rötter och spred sina friska grenar öfver den gamla betäckningen. Denna kyrka var visserligen alltför liten; men hon gjorde ett behagligt intryck mellan de åldrige löfträd, som deröfver höjde sina skuggrika kronor.