321
förfalla. Kortligen, denna herrliga tempelbyggnad bör med all omtanka betryggas mot framtida undergång; helst det icke kan förväntas, att en landsförsamling förmår, om en större olycka inträffar, ensam återställa en så ansenlig helgedom.
Kyrkan har haft en oblatask af guld i form af förbundsarken med cherubimer, en stor kalk med patén, en vinkanna, en oblatask och tvenne stora ljusstakar af silfver, hvarå funnos De la Gardiska och Oxenstjernska vapnen. Dessa dyrbarheter ha i sednare tider blifvit bortstulne.
Sedan vi nu sökt gifva en kort, men noggrann beskrifning på denna märkvärdiga kyrkobyggnad; torde vi böra anmärka, att Grefve Dahlbergs teckningar af densamma icke äro tillförlitliga. Bemälte Grefve visar å Varnhems kyrka utspringande grundstenar och takgesimser, som i verkligheten saknas. Norra sidoingången är alltför hög och har en oriktig betäckning. Norra sidoskeppet har tre i stället för sju fönster m. m. Vidare göras de norra och södra korkolonnernas trenne vestligaste föreningsbågar lika höga, och de fleste koromgångens afdelningar ha i stället för korshvalf fått tunnhvalf. Dylika misstag kunna icke begås af den, som studerat medeltidens byggnadskonst. Den anordning, som Grefve Dahlberg visat å kyrkans yttre är oförenlig med den, som han visat å hennes inre. Pelarne förete tvenne kransar öfver hvarandra, en utsiring, hvilken aldrig förekommer i detta slags byggnader och hvilken är här så mycket oriktigare, som några pelare till en del sakna, hvad vi redan anfört, kransar. Meranämnde Grefve visar till och med gesimser å tvärskeppets inre murar, hvartill intet spår finnes i kyrkan. Att kragstenar och slutstenar samt knektar och
