332
afdelningar innehållit benragel, stenredskap, bernstensprydnader, m. m. En sådan var Odens- eller Jättegrafven, som 1805 planerades på Axevallshed; och en sådan var Lokehall, hvilken belägen mellan Hångsdala och Hundstorp öppnades någon tid derefter. I båda dessa griftstugor funnos många större och mindre benragel efter lik, hvilka här blifvit tid efter annan insatte. Den här ifrågavarande fornlemningen kallas af allmogen Gigerugnen och Jättegrafven och anses således för ett griftrum. En fornforskare har nyligen genom ethnografiska jemförelser spridt ljus öfver detta slags minnesvårdar och stadnat i den tankan, att de tillhört nordens urinvånare, som haft likdana bonings- och grafstugor. Denna mening låter i sanning väl höra sig, helst om någon af dessa halfkorsbyggnader upptäckes, hvarest ej ringaste spår finnes efter liknedsättningar. Men deremot kan jag icke derför antaga såsom en afgjord sak, att nordens urinvånare varit Eskimoer, emedan likdana bonings- och grafstugor ännu begagnas af de sistnämnda. Det lärer icke bestridas, att de mest aflägsna folkstammar, som lefva under lika klimatiska förhållanden och inneha lika bildningsgrader, stundom röja i vissa fall förvånande likheter. Denna anmärkning torde i synnerhet gälla om de folkstammar, hvilka ännu befinna sig i ett slags naturtillstånd. Söderhafsöarnes invånare hade ju sådana stenredskap och vapen som de, hvilka finnas i våra halfkorsgrafvar, de hade sådana kanoter som de, hvilka afbildas ibland våra hällristningar. Men de bodde icke i några sten- och jordkulor och de voro icke klädde såsom våra urfäder. Den förra likheten var säkerligen så tillfällig som den sednare olikheten, ty vilden saknande metaller skaffar sig efter förmåga stenredskap; men då han icke blir af ett hårdt
