någon kännedom om den äldre och nyare kyrkobyggnadskonsten, medgifva, att desse uråldrige betäckningar icke blifva synnerligen dyrare, men deremot i anseende till de genombrutna gafvelfälten vida prydligare och i många fall varaktigare än nutidens lanternor. Ifrågavarande kyrka har brutet vattentak. Det är lätt begripligt, att ett sådant i anseende till sparrarnas ökning fordrar, om det skall motstå stormskakning, synnerlig omsorg, och att ett sådant dessutom svårligen kan med taktegel göras droppfritt. För öfrigt prydes ingen byggnad, allraminst en kyrka, ehvad stil hon också får, med bruten betäckning. Vi måste uppriktigt beklaga, att medeltidens heliga byggnadskonst sällan rådfrågas af nutidens byggmästare.
Vid Sjönevads gästgifvaregård ligger en sjö, hvari finnes en liten holme med lemningar efter en uråldrig borg. Denne holme omgifves med gräsbeväxta vallar, hvilka höjande sig omkring 20 fot öfver vattenytan bilda en aflång rundel af 200 fots längd, 180 fots bredd. Uppgången är å sydvestra sidan. Man sade, att tegel och kalkgrus funnos i dessa vallar, och trodde sig här liksom annorstädes se vid lugnt väder lemningar efter en brygga, som förenat denna borg med vestra stranden. Detta ställe kallas i Valdemars jordebok af 1231 Scönäwathsbiargh, och kallas nu Sjönevadsborg, hvaraf tillika med sju underliggande byar betaltes enligt samma jordebok 10 mark silfver. Det är troligt, att denna ödsliga omgifning varit skogbeväxt. Nu synas häromkring kala bergsryggar och ljunghedar, som sträcka sig med ringa afbrott ända till, Getinge, således omkring tre mil.
Den ödsligaste trakten är Asigehed. Denna har en ganska betydlig sträckning och en deremot svarande bredd och omgifves af högre och lägre bergsryggar. Här ligger
