II
frågas besvarande bör naturligtvis öfverlemnas till fornforskaren; men härvid bör likvisst på förhand erinras, att hvad jag yttrat om de såkallade hällristningarnas egentliga syftning, är i så måtto alldeles nytt, att ingen hittills på detta sätt betraktat desamma.
Det är en märkvärdig företeelse, att man kan i sin studerkammare få genom vetenskapliga beskrifningar noga besked om de vigtigaste byggnader i Tyskland, England, Frankrike och Italien; men att man måste, om man nemligen önskar en vetenskaplig åskådning af hvad vi i denna väg äga, sjelf resa omkring och ha förmåga att uppfatta hvad man kan upplefa. Den ryktbare von Wiebeking, som oaktadt sina praktiska byggnadsbefattningar utgifvit ett jätteverk öfver civilarkitekturen, har i detta arbete blott en liten notis rörande Sverges både äldre och nyare byggnadsväsende, hvilken notis inrymmes på endast fem sidor. Han säger deri: ”Det är omöjligt att i brist på tillräckliga källor framställa civilarkitekturens tillstånd i Sverge under olika tidrymder.” Och vidare: ”Alla mina bemödanden att erhålla upplysningar rörande byggnadskonstens närvarande tillstånd i samma land ha varit fruktlöse. Man kunde förmoda, att densamma icke förtjenar någon synnerlig uppmärksamhet; emedan min önskan att från Sverge erhålla underrättelser varit utan påföljd.” Han tillägger slutligen den önskan, ”att någon lärd måtte göra sig den mödan att bekantgöra denna del af sitt lands litteratur”[1]. Detta yttrande och denna uppmaning förtjena uppmärksamhet, helst då de utgå från en man, hvilken genomvandrat den nya konstbildningens alla irrgångar, och som likväl upphöjt sig till en verklig vetenskaplighet och derjemte utfört vigtiga byggnadsverk.
- ↑ C. F. v. Wiebekings Bürgerliche Baukunde. München 1825, III B. s. 418-422.
