den tiden fanns i samma rike. Han lät här, hvarest han stundom länge uppehöll sig, anlägga ett ansenligt kastell eller fäste af torf och sten och omgifva detsamma med en stor graf. Härinom uppfördes ett kungshus och en korskyrka. Denna sistnämnda, hvilken bestod enligt nordboarnes urgamla byggnadssätt af trä, utmärkte sig både i anseende till virke och arbete. Ifrågavarande korskyrka invigdes 1127 och kallades Kastellkyrkan. Öfver högaltaret uppsattes en tafla, som Konungen låtit i Grekland förfärdiga. Den var af koppar och silfver, alldeles förgylld och herrligt besatt med lysande stenar. Här förvarades ett heligt kors med en spån af Christi kors, en messebok med gyllene bokstäfver och många helgonlemningar, som han undfått af Konung Balduin och Patriarken i Jerusalem, samt ett dyrbart skrin, som han erhållit af Konung Erik Emund i Danmark[1]. Konghäll blef 1135 af Venderna förstördt och dess invånare såsom krigsfångar bortförde[2]. Ickedessmindre har denna stad länge bibehållit sig i anseende. Omkring ett århundrade efter nämnde olyckshändelse uppfördes här ett Franciskanerkloster och midthäremot å Ragnildsholmen i Norreelf en fast slottsbyggnad.
Konung Håkan i Norge hade i förläning lemnat Hertigarne Erik och Valdemar i Sverge tillsvidare Konghäll, Nicklaborg och Varberg. Vid ett möte på Munkholmen, som ligger nära Ragnildsholmen, fordrade Konungen dessa orters afträdande, hvilket vägrades. Sedan Håkan
