Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/98

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

88

såkallade Prestmyran, hvarest han skall enligt sägen blifvit begrafven i en dervarande stenkista. Men detta är i så måtto en villfarelse, som denna fornlemning är, såsom vi ofvanföre visat, ett altarbord; men väl kunde denne Konung blifvit tillika med sina fallne landsmän nedlagd i de jordhögar, hvilka omgifva detsamma. Det är jemväl tänkbart, att Walbert blifvit på detta altarbord offrad åt gudarna och att till följe häraf detsamma fått benämning af hans graf. Vid valplatsen å Greby utmark skola våra Småkonungar tillkämpat sig en afgörande seger. Det skulle väl tyckas, som tiden icke medgifvit att vid Nafverstad uppresa några bautastenar, men att man deremot vid Greby haft godt rådrum härtill. Närmare stranden skall slutligen en underbefälhafvare vid namn Kuse stupat, och man säger, att han hvilar i en af dervarande treuddiga stensättningar. Men detta lärer också vara ett misstag, emedan detta slags fornlemningar, enligt en ofvanför anförd förmodan, äro andaktsplatser eller offerställen. Man kunde deremot gissa, att äfven denne underbefälhafvare blifvit efter urtidens grymma sedvana offrad, och att detta ställe derföre kallas Kusens graf och härvarande gård Kuseröd. Vi veta, att Skottarne i en aflägsen forntid härjade på våra kuster, och att våre förfäder gjorde dem lika förödande återbesök. Denna sägen, som således i sig innebär en sannolikhet, har J. Oedman 1746 omständligen antecknat, och C. G. G. Hilfeling har 1792 hört densamma både i Nafverstad och Tanum. Jag torde till förekommande af framtida misstag böra i afseende på valplatsen vid Greby nämna, att densamme finnes tvenne gånger anförd i Nordiska Fornlemningar, liksom vore der fråga om tvenne särskildta ställen[1]. Orsaken härtill

  1. Nordiska Fornlemn. XXIII och LXXIII.