Hedniska edsformulär i äldre Vestgötalagen.[1]
Af Leopold Fredrik Leffler.
De edsformulär (munhaf), som förekomma i äldre
Vestgötalagen, visa sig vid en strängare granskning af
deras språkliga form, ursprungligen hafva haft en i
väsentlig mon olika betydelse mot den, som man hittils
tillagt dem. Vi skola i det följande framlägga bevisen
för detta vårt påstående.
I äldre Vestgötalagen, Af Mandrapi 1, § 2 förekommer edsformeln Sva se mær gud hull, strax derefter skrifven Sva se mær guð hol, och Af Mandr. 3 pr. alldeles lika som på förra stället samt Af vaþæsarum 4 likaså, dock holl för hull. I yngre Vestgötalagen återfinnes samma formulär på trenne ställen i Dræpare bolkær (III och VIII) men ej här fullständigt utskrifvet utan förkortadt till s. s. m. g. h. Hos Rydqvist (Svenska Språkets Lagar II, 50) anföres detta uttryck såsom exempel under det maskulina guþ. Det kan emellertid icke undgå att väcka uppmärksamhet, att hull (el. hol), så framt guþ vore mask., här stode högst ovanligt för hulder. Rydqvist har sökt förklara detta (a. st. IV, 345) såsom ett fall af konsonantisk assimilation; han yttrar, efter att hafva anfört flere exempel på assimilation af ld till ll, »I VGL. I till och med hull och holl för hulder, holder nu huld». Här skulle således ett, såsom Rydqvist sjelf antyder, ovanligt fall föreligga, då nominativ-märket r assimilerats med föregående ll. Hos Rydqvist skall man emellertid icke finna något enda härmed
- ↑ Det i denna afhandling använda stafsättet är redaktionens, icke författarens.