Sida:Antiqvarisk tidskrift del 5.djvu/289

56271

bidrag till svensk språkhistoria.

Först är att märka, att C 39 har den konditionala konjunktionen æn på samma 2 ställen i början af lagen (I, 7, 11), där A har den, men därjämte på ännu ett ställe, nämligen II, 51, där det heter: æn han cumær til things oc han scal ... På detta sista ställe ha däremot så väl A som B: Æn cumær (kombær) han til things oc (ok) han scal (skal) ..., medan C 63 har æn kumær til things oc han skal... C 39 har säkerligen den älsta lydelsen, och ändringen från æn han cumær till æn cumær han synes bekräfta hvad här ofvan (s. 234, 239) yttrats om den tidigt börjande förväxlingen mellan æn, om, och æn men. — I II, 58 (C 39: III, 6) läses, liksom i A,: æn thet bætræ, men en annan, gammal hand har öfvan raden mellan æn och thet tillskrifvit ær (jfr här förut (s. 240 n. 1). Likaledes återfinnes i C 39 det från A, II, 51 förut bekanta, märkliga skriffelet æm för æn eller um (jfr här s. 240), hvilken senare form däremot C 63, liksom B, har på detta ställe. Så väl af dessa båda skriffel som af talrika andra öfverensstämmelser synes, att A och C 39 stå hvarandra mycket nära. Då emellertid det är bevisligt, att ingendera handskriften kan vara en afskrift af den andra^[1], måste man antaga, att de båda äro afskrifter från ett och samma original. Då så är förhållandet, måste æm antagas hafva

↑ Ett afgörande bevis är, att þ finnes på olika ställen i båda handskrifterna. Så har C 39 i flocköfverskriften till I, 45 wiþ, där A har with, medan åter A har mæþ I, 43, där C 39 har mæth (men III, 66 ha båda mæþ, liksom äfven båda ha þ i wærnæþ, A, warnæþ, C 39, I, 47), och eþ, III, 4, där C 39 har eth. — Att för öfrigt C 39, som anses vara något yngre än A, ej kan vara en afskrift af denna, framgår af många omständigheter. Så har C 39 logh, II, 51, där A har skriffelet lost; vidare har C 39 utǣ II, 49, som saknas i A, men hvarom Thorsen i not c anmärker: »utæn findes ikke i Håndskriftet, men kan vel ikke være borte»; o. s. v. (För öfrigt kan det vara af intresse att påpeka, att C 39, liksom A, i III, 20 har en rad oskrifven för några felande ord, hvilka uppenbarligen varit oläsliga i bådas original.)

[1] Ett afgörande bevis är, att þ finnes på olika ställen i båda handskrifterna. Så har C 39 i flocköfverskriften till I, 45 wiþ, där A har with, medan åter A har mæþ I, 43, där C 39 har mæth (men III, 66 ha båda mæþ, liksom äfven båda ha þ i wærnæþ, A, warnæþ, C 39, I, 47), och eþ, III, 4, där C 39 har eth. — Att för öfrigt C 39, som anses vara något yngre än A, ej kan vara en afskrift af denna, framgår af många omständigheter. Så har C 39 logh, II, 51, där A har skriffelet lost; vidare har C 39 utǣ II, 49, som saknas i A, men hvarom Thorsen i not c anmärker: »utæn findes ikke i Håndskriftet, men kan vel ikke være borte»; o. s. v. (För öfrigt kan det vara af intresse att påpeka, att C 39, liksom A, i III, 20 har en rad oskrifven för några felande ord, hvilka uppenbarligen varit oläsliga i bådas original.)

[1]