Hoppa till innehållet

Sida:Antiqvarisk tidskrift för Sverige 13.djvu/316

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


2ATS 13: 3.
l. fr. läffler.

edsformulär bithæ (bithiæ) sich (sic) swa guth hiælpæ oc holl warthæ, här anfördt efter den af Thorsen utgifna handskriften Arn. Magn. 455, 12:mo, men lika lydande i den af Kolderup-Rosenvinge utgifna Cod. Arn. Magn. 26, 8:vo. Yngre handskrifter ha på dessa ställen hul, hull eller huld, allt i neutr. plur. En nyare pappershandskrift har på båda ställena hællæn för holl, hvarom strax nedan. På ännu ett ställe i ESL., som jag nyligen funnit angifvet hos Lund, Det ældste danske skriftsprogs ordforråd.... (Købh. 1877)[1], träffas ifrågavarande edsformulär, nämligen II, 26. I Cod. Arn. Magn. 26 är lydelsen där den samma som å de båda nyss anförda ställena (..... holl warthæ), men i Cod. Arn. Magn. 455 träffa vi edsformuläret på detta ställe, II, 26, under formen: the bithiæ them swa guth hialpæ oc hollæn wæræ. I Cod. C 39 Stockh.[2] — som jag själf haft tillfälle undersöka — träffas likaledes på detta ställe hollæn, men på de båda andra holl. Tvänne andra stockholmshandskrifter af ESL., C 63, 4:o[3], och C 64, 4:o, ha likaledes på de båda första ställena holl, men på det sista .... oc hællæn warthæ. På detta tredje ställe ha för öfrigt, enligt Kolderup-Rosenvinge, andra handskrifter hollæn, hullæn, hullænd, hallæn, hællæn, heel, ja en slutligen hælghen (!).

I en af de äldsta handskrifterna af ESL., nämligen Arn. Magn. 26, finna vi sålunda på alla 3 ställena edsformuläret i dess äldsta lydelse med guth i neutrum pluralis, såsom det framgår af det tillhörande adjektivets form (holl), alldeles som förhållandet är i äldre Vestgötalagen, så när som på ett enda ställe i slutet af denna lag (jfr här förut AT., V: 151—153). I andra handskrifter

  1. Af de båda här nyss förut nämnda ställena upptages i denna ordbok blott det första.
  2. Se om denna handskrift här förut A. T., V: 270—271.
  3. Jfr om denna handskrift A. T., V: 270.