thetta hålder träffas ännu så sent som i 1643 års lagförslag![1].
Till slut måste jag upptaga till besvarande de
invändningar mot den af mig framstälda åsigten om de fsve.
edsformulärens hedniska ursprung, hvilka helt nyligen
blifvit gjorda i C. J. Schlyters Ordbok till Samlingen af
Sveriges Gamla Lagar, Lund 1877, s. 797. Hvad först
vidkommer den anmärkningen, att »goþ, n. i bem. af de
christnas Gud» finnes i Grågåsen och de norska lagarne,
så kan hänvisas till hvad här straxt förut (s. 4) nämts
om dessa till samman, så vidt jag vet, ej flere än 3 ställen,
alla innehållande edsformler och just lämpliga som bevis
för, ingalunda mot åsigten om hedniskt ursprung. —
Vidare yttras i nyssnämda ordbok: »Utan att antaga,
att ordet guþ i det ifrågavarande sammanhanget är n.,
vore det tillräckligt att i afseende på de saknade
adj.-ändelserna er och an erinra att redan i våra äldsta hss.
dylika casus-ändelser börjat att icke alltid noga iakttagas».
Till svar härpå behöfver endast hänvisas till den i min
första uppsats, A. T., V: 150—151 och 152—153
gjorda utredning af detta spörsmål om kasusändelsens
bortfallande, hvarvid det uppvisats, att i äVGL. intet
motsvarande[2] fall förekommer. Man har därför för
äVGL:s språk icke rätt att utan att kunna anföra ett
enda likartadt fall antaga att på ifrågavarande ställen
kasusändelserna »icke noga iakttagits». — Omedelbart
efter det nyss anförda yttras i Schlyters Ordbok: »hvartill
- ↑ Tryckt i Åtgärder för lagförbättring 1633—1665. Af C. J. Wahlberg. I. Upsala 1877.
- ↑ Rörande det A. T., V: 152 påpekade i äVGL. enstaka stående ställe, där den feminina adjektivändelsen -a bortfallit (dömæ hanæ vgill), kan här ytterligare nämnas, att frånvaron af a synes böra tillskrifvas ett skriffel, enär det å motsvarande ställe i yngre VGL. (Friþbalken XII) heter . . hanæ vgilðæ dömæ.
