kommit att bli så omfattande, att en redogörelse för alla kända hedniska edsformulär i Norden kunde anses böra lemnas i denna nya uppsats. Med hänsyn härtill har jag ansett det vara på sin plats att i detta tillägg nämna några ord äfven om sådana kända äldre edsformulär i Norden, hvilka icke kunna bringas i något samband med det samnordiska edsformuläret, som är hufvudföremålet för de båda uppsatserna.
Först må emellertid erinras om ett i en isländsk saga förekommande uttryck, som möjligen syftar på det samnordiska edsformuläret. I Saga Gísla Súrssonar (den mindre; utgåfvan af 1849, s. 11), skildras, hurusom vid ingående af fostbrödralag fyra män »svärja den ed» att hämnas hvarandra »ok nefna öll goðin [var. goð] í vitni». Detta uttryck, att alla gudar tagas till vittnen, kunde möjligen vara ett referat af en ed som den samnordiska »Svá sé mér goð holl...» (se s. 53 här förut).
Vi öfvergå nu till den ryktbara edsformeln i Landnámabók, som här anföres efter 1900 års upplaga af detta verk, s. 96, och efter 1892—96 årens upplaga af Hauksbók, s. 96 (jfr Islendinga Sögur, I: 258):
». . . ek vinn eid at baugi Logeid. Hialpi mer sva Freyr ok Niordr ok hinn almatki os sem ek mvn sva sok þersa sœkia eda veria eda vitni bera eda kvidu eda dóma sem ek veit rettazt ok sannast ok hellst at Logum . .»
Den återfinnes flerstädes med en del mindre varianter, såsom i den s. k. yngre Melabok i Islendinga Sögur, 1843, 1: 335 (... As hinn almátki ...); i Flateyarbok I, 249 Olafs Saga Tryggvasonar, þaattr þorsteins uxafotz; i Vatnshyrna, þórðar saga hreðu, utg. af Guðbrandr Vigfússon 1860 i Nordiske Oldskrifter XXVII, s. 94.
Jämför rörande detta edsformulär K. Maurer, Die Bekehrung des Norwegischen Stammes, II, 221—222. Denne förf. anser, att med áss hinn almáttki menas »wohl Thor, schwerlich Odin», medan andra afgjordt anse Thor
