hållet på första nordiska filologmötet i Köpenhamn 1876 och intaget i dess berättelse s. 140—9, utgifven 1879, ett par andra bestämningar öfver stafvelsers qvantitet i Eddadikternas vers och dermed hade forskningen slagit in på den bana, som sedan med sådan framgång fullföljts att genom egen undersökning af versbyggnaden i de fornnordiska dikterna skapa en rationell fornnordisk metrik. Detta mål kan ej ännu sägas vara hunnet, men en god grund är lagd genom de omfattande undersökningar, som utförts af E. Sievers f. n. prof. vid universitetet i Tübingen. Dessa undersökningar föreligga uti afhandlingarne Beiträge zur Skaldenmetrik I, II, III, uti Paul och Braunes Beiträge zur Geschichte der deutschen Sprache und Literatur band V (1878), VI (1879), VIII (1880), i afhandlingen Zur Rhythmik des germanischen Alliterationsverses I, II i samma tidskrift band X (1885) och i Proben einer metrischen Herstellung der Eddalieder, ett universitetsprogram, Tübingen 1885. Denna serie af skrifter utgöra tillika olika stadier, som Sievers metriska åsigter under sin utveckling genomlupit och bära vittne om den frihet från förutfattade meningar, hvarmed Sievers alltid gripit sina undersökningar an och den sträfvan att utforska sanningen, som alltid varit hans ledstjerna vid undersökningarnes utförande.
§ 2. Gången af Sievers’ metriska undersökningar. Den första af Sievers’ metriska afhandlingar rigtar undersökningen på skaldepoesien, på drottqvädeversen såsom den, der snarast vore underkastad bestämda regler i afseende på stafvelseantal och qvantitet. För drottqvädeversen uppstälde Sievers trenne hufvudregler[1] a) att versens grundskema egde 6 stafvelser, utgörande tre tvåstafviga takter, b) att den betonade stafvelsen (höjningen) i takten måste vara lång i första och tredje takten, kunde vara kort i den andra, c) att i första, sällan i andra takten kunde hvilkendera som helst af dess båda stafvelser
- ↑ Beitr. V, 455.
