Bären rensas från de omogna, och kokas sedan i sten- eller malmgryta, tills de alldeles gå sönder. Då ösas de upp i glas- eller stenburkar, äfwen i täta träkärl, och ställas sedan i god källare, där de, utan tillsats af något sött, hålla sig hela året, och kunna nyttjas till alla behof. Bärsafter, hwilka om sommaren brukas i stället för kallskål, blifwa af dessa lingon, sedan de med watten blifwit rifne genom durkslag, och detta watten uppblandadt med en del af den förut beskrefne bärsaften, lika så goda, om icke bättre, än winkall-skål.
Att sylta Päron med Lingon.
Goda sylt-päron skalas och kastas i watten: om de äro stora, så klyfwas de midt i tu; men de smärre skorras endast kors öfwer i tjocka ändan, och wid hwart päron lemnas, om man kan, en stjelk. Sedan kokas en god del lingon, tills de alldeles saftat sig; deruti slås sedan så mycket af päron-sirapen, att de skalade päronen, hwilka ditläggas, någorlunda få rum. När de börja koka, gifwa de så mycken saft ifrån sig, att sirapen förtunnas; men under kokningen bortdunstar åter det wattenagtiga, och plägar det mest wara lagom sås öfwer, då päronen äro färdiga. De böra icke wara mycket mjuka, utan något stadiga, för att kunna bibehålla sig inpå wintren. När de äro färdiga, läggas de uppå fat att kallna, och skulle såsen wara tunn, eller mer än det behöfwes, för att deruti nedlägga päronen, så sättes den åter på elden att koka. Då både frukt och sås är kall,
nedlägges den förra, och den sednare påhälles,