Hoppa till innehållet

Sida:Anwisning till Tarfwelig Matredning-1818.djvu/127

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
121
Grönsakers och Rötters Saltning.

i ett stenkärl sättes på elden, med några kros­sade kryddpeppar-korn, att koka, och skummas under tiden. Då den synes klar, slås ett halfstop ättika däruti, och dermed får lagen en uppsjudning, hwarefter den lyftes af elden, och slås genom ett glest linne, att pepparn må frånskiljas. Då lagen swalnat, hälles den kall öfwer den uppkramade portlakan, som blifwit nedlagd i porselins-kärl.

Som portlakan bör stufwas med sött och surt, så kommer denna syra här wäl till måt­ta wid tillredningen.


Att salta Grönkål.

Mållan tages om hösten, sedan rötmånaden gått förbi, och härtill är bäst att nyttja hälften rödbete- eller mangolt-blad, mot lika myc­ket målla. Båda slagen rensas wäl från fibrer och stjelkar, hwarefter det gröna får en hastig förwällning, uppkramas och kallnar. Sedan ned­saltas det med fint salt, och en botten med tyngd pålägges, då kärlet ställes i en god källare. När kålen skall nyttjas, lägges den i kallt watten öfwer natten, förwälles sedan ganska wäl, samt hackas och kokas som wanlig grönkål.

Körfweln, som bör wara spansk, plockas i stjelkar, hwarifrån blott de gröfsta borttagas, kållök skäres af på ett eller twå ställen, allt ef­ter sin längd, och nedsaltas tillhopa med körf­weln i fint salt uti ett och samma kärl; tyngd pålägges sedan, och kärlet ställes hölgdt i käl­laren. Då löken och körfweln stall nyttjas, sköljas de ganska wäl med ljumt och kallt watten; men få icke förwällas, utan böra hackas rå med kålen.

Att