Att salta Dill.
Salt dill är ganska god, ty den swärtar icke, som den torra, de kött- och fiskrätter, hwarpå den lägges. Dillen tages då den ännu är grön och icke fått börja blomma, mindre frölöpa; den plockas i sina stjelkar, som icke böra wara för fina, och saltas med fint salt i porselins- eller stenkärl; en liten tyngd pålägges, och då dillen skall nyttjas, sköljes den endast i kallt watten; ty köttet eller fisken hwarpå den lägges, behöfwer då så mycket mindre saltas.
Att salta Persilja.
Den tages sent om hösten, och de wackraste qwistar wäljas härtill. De läggas rediga bredewid hwarandra, då halfwa stjelkarna bortskäras, likwäl icke så nära, att icke hwar qwist sitter tillsamman. Denna persilja saltas sedan alldeles på samma sätt som dillen, och wid tillredningen sköljes den, efter mer och mindre behof af sälta, med warmt eller kallt watten.
Att salta Turkiska Bönor.
Goda möra bönor rensas från trådarna, och nedläggas hwarftals med persilje-qwistar och fint salt, hwarefter en botten med tyngd pålägges; och då de skola brukas, läggas de en natt i watten, hwarefter de skäras fina, eller i stycken. Alla bönor blifwa bättre kokade i stycken; ty att tro dem blifwa mörare genom en finare skärning, är en stor willfarelse, emedan all saften derigenom går förlorad.
