slag för sig på egna band, och icke sammanblandas; ty de fordra olika tid wid kokningen.
På annat sätt.
Då man will torka mycket bönor, och kan hända finner föregående sätt något beswärligt med uppträdningen, så skäras bönorna på det gamla sättet helt fina, och strös strax derefter på ett rent och wäl hyfladt golf, i ett rum som wäl har drag, men icke sol. De röras i början dagligen, på det de icke må komma för tätt åt hwarandra, och när de blifwit wäl torra, föras de tillhopa, och ligga ännu några dagar öppna, hwarefter be förwaras i pappers-påsar eller stenburkar. Dessa bönor blifwa ganska goda till smaken; men färgen är icke så lifligt grön, som på de saltade.
Om man torkar mycket grofwa förwäxta bönor, och de wid kokningen skulle finnas sega, så tages blott ett struket matskedblad fin björkaska, hwilken lägges i en ren linneklut, och ombindes, samt kokar en liten stund med bönorna. När de börjat mjukna, så bortslås det första wattnet, och nytt kokhett tillhälles, hwarmed de sedan fullkoka.
Att torka Bönor i ugn.
Härtill skäras de helt fina, och en gryta med watten sättes på elden att koka. Då tages till ungefär 5 marker skurna bönor, 3 till 4 knäppnäfwar fin skuren persilja, hwilka båda delar läggas sammanblandade i en helt tunn servet. Midt uti bönorna lägges ett stycke smör af ett
äggs storlek, som wäl inneslutes af bönorna;
