Att torka Lök.
Gräslöken skäres helt fin och lägges på fat, samt torkas i swag wärma; hwarefter den förwaras i torra korkade flaskor.
Rödlök plägar, om man endast höstetiden wäljer den hård och god, samt uti kassar hänger den i ett lagom warmt rum, der den hwarken möglar eller fryser, icke behöfwa annat förwaringssätt, utan kunna hålla sig till sommaren; men den hwita Spanska och gula Holländska löken är af ett lösare slag, och denna måste man genom torkning söka bewara. Till den del deraf, som man icke will nyttja smått sönderskuren, wäljas de största lökarne, hwilka skäras twärs öfwer i så tjocka skifwor, som dubbla slantar. De läggas sedan på stenfat, eller långpannor, och sättas i en warm ugn, hwarefter de förwaras i något kärl med låck öfwer. Den lök åter, som man will nyttja till såser och sämre stufningar, skäres fin, och torkas på samma sätt, samt förwaras i buteljer med wida halsar, som stå wäl korkade, emellan det att de öppnas.
Att torka Mejram, Salvia, Basilika och Timian.
Dessa wäxter bindas i små knippor, och hängas under taket i ett warmt kök, hwarefter de sedan nedtagas och gnuggas fina, samt förwaras i torra flaskor eller buteljer med god korkning. Några knippor förwaras likwäl hela, för särskilta behof, såsom på hela köttstycken och stekar, derifrån de sedan borttagas.