kall, såsom om hösten, kan det wäl hänga öfwer 24 timmar. Sedan hugges det i ordentliga stycken, hwilka gnidas med litet salpeter och luneburgersalt; men har man icke tillgång derpå, så stötes groft salt helt fint, och dermed gnides köttet öfwerallt; sedan strös salt och mogna enbär på bottnen i insaltnings-kärlet, och köttet lägges med skinnsidan nedwänd deruti. Härmed fortfares hwarftals tills alltsammans är nedsaltadt, då botten och tyngd pålägges. Om man icke har annat än groft orent salt att salta köttet med, så måste man, om köttet skall deruti förwaras öfwer hela året, på följande sätt rena laken.
När köttet stått med tyngd 14 dagar eller trenne weckor, så plägar gemenligen saltet wara så smält, att laken står öfwer köttet. Det upptages då och lägges på sluttande bord eller bräden; laken slås i en gryta och sättes på elden, samt kokar och skummas ganska wäl. Skulle mer bortkoka, än som kan tålas, så tillspädes det af ren sallake, hwilken äfwen kokar. När laken synes wara klar, slås den uti ett trä-kärl att swalna, och då den är kall, nedlägges köttet i sitt kärl, med litet mellanströdda enbär och helt litet fint salt; den kalla sallaken slås sedan deröfwer, och kärlet sättes på sitt förwarings-rum, samt tillses att laken alltid står öfwer. Saltar man åter köttet med salpeter, fint salt, kryddpeppar och enbär, så behöfwer sallaken icke kokas upp; men det grofwa saltet hyser så mycken orenlighet, att laken wäl behöfwer denna förbättring.
