Att wädertorka Fisk.
Der man på landet om wårtiden får mycket småfisk, eller också för mycket godt pris får köpa den, kan detta förwaringssätt deraf med fördel anwändas.
Mört, sarf, abborre smärre eller större, fjällas och urtages, hwarefter den wäl rimsaltas, och står i saltet i källare eller swalt rum ett till twå dygn. Då har man smala stickor, sådana som ljusstickor, och på dem träder man fisken genom hufwudet, just der ögonen sitta. Hwar fisk jemkas så, att de icke röra hwarandra, och sedan sättes fisken på en wägg i skuggan under en takfot, och ömsas rum då solen kommer dit. När fisken är wäl torr, nedlägges den i en torr tunna hwarftals, och ren aska sållas imellan, då den hela wintren konserverar sig. När man will bruka den, kan man en natt lägga den i hel swag lut, så att köttet endast litet löser sig, och sedan lika länge i kallt watten, då den sedan kokas och ätes med mjölksås, af lök eller persilja. Detta är ett godt förwaringssätt af småfisk, hwilken man om wåren icke allestädes kan få föryttra, och icke heller hinner förtära, men om wintren gerna håller till godo.
Att luta Fisk, såsom: Långor, stora Gäddor, Gråsidor och Bärnfisk.
Hufwudet hugges af långan, och sjelfwa fisken i 3 à 4 delar. Då tages till hwar långa, 4 qwarter god sållad björkaska, och ett
qwarter hwit kalk. På bottnen af ett trädkärl strös
