Härtill kan nästan alla slags ben nyttjas, de minsta icke undantagna, både af oxe, får, swin och kalf. De bultas så små man kan, med en hammare; har man en jernmortel att stöta dem uti, är det så mycket bättre. När de äro sönderkrossade, ju mindre ju bättre, läggas de i en gryta med låck, som håller wäl tätt, och ganska mycket watten. Nu kokar benspadet tills man finner det blifwa mustigt, hwartill åtminstone behöfwes 6 à 8 timmar; derefter slås det upp i krukor och står att kallna; sedan kokas häraf, om benen warit färska, en wanlig soppa, med korn- eller hafregryn, kålrötter, morötter, lök, persilja, ingefära och salt; men om de warit salta, så kokas grynen, som förut sagt är, mjuka i watten; det fett, som stannar på benspadet, är ganska tjenligt att dermed afreda den soppa, kål eller ärter, som af detta benspad tillredes. Om man i hwarje hushåll hade förtroende till den nytta, hwilken benspad kan skaffa i matredningen (om just icke till soppa, ändå till såser och stufningar), så skulle icke benen anses så föragtlige.
Ben af allahanda stekar, äfwen fogel, fint krossade och kokade med något kryddor, gifwa soppa, hwilken sätter den bästa smak på färsk oxköttsoppa, surkål och hwitkål, kokad med färskt kött: att förtiga dess stora nytta i alla raguer och bruna såser.
Fisk-soppa.
Dessa slags soppor äro mäst landtmannens; ty fiskens dyra pris i staden, göra dem
