tillräckligt färg, silas de derifrån, och mjölken kallnar, samt wispas sedan till gräddan när den skall kärnas. Dessa blommor gifwa ingen smak åt mjölken, äro för öfrigt icke skadliga för hälsan, utan twärtom ett brukligt medel mot spasmer, och kunna derföre utan all farhåga anwändas till detta lilla konstgrep.
Då man gör ost af skummad mjölk, så förfares dermed på samma sätt, endast att man då kan taga mindre mjölk, och koka extractet starkare; blommorne gifwa wäl osten ingen smak, men för ögat blifwer den behagligare.
Några sorter Ätticka.
Ätticka af Öl.
Starkt surnadt öl, ju äldre ju bättre, tages innan rötmånaden; i detta öl lägges till hwar kanna, en god handfull stötta icke wäl mogna krusbär; ölet slås sedan på stora starka buteljer, eller seltzerkrus, hwilka korkas wäl, och sättas i solen, hwarest de stå öfwer rötmånaden, eller så länge årstiden är warm; sedan slås ölet i en sten- eller malmgryta och kokar, samt skummas ganska wäl. Då man finner ättickan wara klar, silas den i en stor tratt genom grått papper, och förwaras sedan i god källare. Denna ätticka är ganska tjenlig att nedlägga stekar uti till winterförråd, och brukas i alla stufningar; äfwen att deruti förwara syltad ål, braxen, stekt strömming, och dylika rätter.
