Sida:Anwisning till Tarfwelig Matredning-1818.djvu/189

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
183
Om Oxlägg-mjöd.

då till smaken föga starkare än watten; derföre bör man dröja några dagar, tills man kän­ner, att lakan ökat sin sötma: men då icke heller dröja; ty den rätta tiden förswinner ganska hastigt. Ifrån April månads början, till dess slut, allt som wåren är tidig, plägar denna lakan kunna erhållas; men sällan kan denna dryck tillredas annorstädes än på landet, emedan lakan icke gerna uthärdar att stå 24 timmar, ut­ an att surna, eller förskämmas.

Om man, sedan björkarna blifwit tappa­de, bestryker såren med ympwax, så lida trä­den ingen skada, utan kunna, om de äro stora, innom ett par år åter tappas. Inga andra än stora björkar böra angripas; ty de små gifwa så litet, att det ej lönar mödan, och för­lora äfwen sannolikt det årets tillwäxt.

Oxlägg-mjöd.

Till 8 kannor godt käll- eller brunnswatten, tages 12 skålpund fin hwit honing. Wattnet sättes i en kettel på elden att koka, och under tiden kokar honingen med litet watten i en sten- eller malmgryta, och skummas ganka wäl. Då den synes klar, wispas den alldeles het till det sjudande wattnet, hwarmed den kokar tills om­kring 7 kannor återstå. Då tages honings-lagen af elden, och slås i en stor bytta med tapp, att swalna. Emedlertid har man plockat oxläggor, dem man rensat på det sättet att hwar gul blomma blifwit ryckt ur fin gröna hylsa, med den warsamhet, att den gröna kulan,

hwilken sitter ned i hwar och en gul blomma, så

ofta