Sida:Anwisning till Tarfwelig Matredning-1818.djvu/199

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
193
Om Sallats-päron.

sättes på elden, och kokar en fjerdedels timma; sedan slås den upp att litet swalna, och då star­kaste hettan är afdrifwen, slås den öfwer bären; kärlet öfwerbindes, och förwaras i tjenligt rum.

Stärkbär, sedan de om hösten blifwit frost­bitne, kunna på alldeles samma sätt förwaras till sallat.

Blå eller röda krikon inläggas äfwen på alldeles samma sätt, blott att ättickan nästan kokhet slås öfwer dem.

Sallats-Päron.

Härtill wäljas hårda syltpäron, och om man kan, skaffar man sig dem en wacker solskens­dag, då de torra komma från trädet; de halfkoka sedan i så mycket watten, som behöfwes att nedlägga dem uti, och då de äro färdiga, upptagas de och läggas bredewid hwarandra. Då lägges groft socker, sirap eller honing i päronlagen, så att den smakar något söt, och ko­kar under skumning tills lagen synes klar; hwarefter den slås upp att kallna. Då den är sommarljum, iröres så mycket malen gul senap, att lagen får en något skarp smak; päronen nedläggas i sitt kärl, som kan wara en rensmakan­de bytta; ett hwarf med körsbärslöf bredes på bottnen, så ett hwarf päron, derefter åter löf, tills kärlet är fullt. Då slås den ljumma la­gen deröfwer, och päronen nedhållas deruti med en botten och en liten tyngd. Hwarefter kärlet ställes i god källare; och är en sallat, som hela wintren håller sig god, och på de orter, hwarest mycken frukt erhålles, icke kostar mera än sirap eller honing.

Anw. till Tarflig Matredn.Att
N