Kålrots-sallat.
Om wåren händer icke sällan, att kålrötter i warm källare drifwa skott; dessa skott aftagas, och deraf tillredes med wanlig sallats-sås, af ägg, grädda och ätticka, en ganska smaklig sallat.
Att begagna Sallats-ätticka.
Då sallaterna mot wåren börja blifwa förtärda, men ättickan ändå återstår, så tages all sådan, ware sig af lök, gurkor, krasse och alla dylika med blott sur ätticka och kryddor inlagda sallater. Denna ätticka slås genom ett durkslag, så att kryddorna qwarblifwa, då de läggas i en wid men fin linnepåse. Ättickan sättes sedan på elden, hälst i ett tälgstens-kärl, kryddpåsen lägges uti, och ättickan kokar under flitig skumning. Skulle den finnas mycket förswagad, så tillhälles en fjerdedel frisk ätticka, och litet peppar, hwarmed den, sedan skumningen skett, åter uppkokar; men det plägar sällan behöfwas, ty af kokningen återfår ättickan gerna sin kraft. Denna ätticka slås sedan den kallnat, på buteljer, med litet olja eller smält talg ofwanpå, och förwaras sedan i källare eller kallt rum.
Denna ätticka är sedan ganska god att blanda till sådan, hwaruti man inlägger ål, färsk strömming och braxen; den gör äfwen godt gagn på oxstekar, bruna såser och raguer; hwarför all slags sallats-ätticka bör på det nogaste förwaras.
Om Sötsur Ätticka.
Den ätticka, som warit kokad med socker eller sirap, och hwaruti körsbär, krikon,
stärkbär, meloner, pumpor eller gurkor warit
