således i flera dagar till nytta förwaras. Will man bestå russin i denna budding, så blifwer den till det närmaste lik korfkaka. Mera tillgång på ägg, grädda, socker och smör, gör denna rätt mer och mindre wälsmakande. Skulle köttet icke wara tillräckligt fett, så bör något hackadt fläsk, eller, i brist deraf, smör ersätta bristen.
Salt kallt Oxkött.
Man tager ett lårstycke, hwilket bör wara saltadt med kryddor och salpeter, låter det ligga i watten, att saltet blifwer wäl utdraget, hwarefter man späckar det med smala njurtalgstrimlor, doppade i stött krydd- och swartpeppar; dessa talgstrimlor böra stoppas så djupt inuti köttet, att de icke synas utanpå; några lökklyftor och färska gula citronskal, samt par qwistar salvia göra här äfwen god smak. Derefter ombindes köttet helt hårdt och lägges i en gryta med så mycket watten, att det står långt öfwer köttet. När det börjar koka, skummas det ganska wäl, och sedan ilägges fyra skållade kalffötter, en stor knippa persilja, par qwistar dill, 10 à 12 lagerbärsblad, något krossad ingefära och par näfwar färska eller inlagda portlaksstjelkar, och härmed kokar köttet under låck, tills det blifwer mört, då det upptages och spadet silas samt slås i ett widt fat eller kärl att kallna. När det är kallt, aftages det feta, och det öfriga, som bör wara gelee, upptages med en sked, då det grumligaste, hwilket stannat på bottnen, qwarlemnas. Har man nu någon
sådan ättika som stått på rödbetor, så hälles