den, jemte någon annan sallatsättika af lök eller gurkor, i detta öfwersta geleet, hwilket åter uppsmältes; och sedan köttet är lossadt från banden, så slås detta spad ljumt deröfwer, hwilket, då det anrättas, skäres kallt i tunna skifwor, samt ätes med en sås af ättika, söt grädda, hårdkokad ägg-gula, litet malen gul senap och stött swartpeppar. Detta köttstycke bör icke wara starkt saltadt, eller, om så är, wäl urwattnadt.
Salt Oxkött i ugn.
Ett godt lårstycke af oxen, wäl saltadt med kryddor och salpeter, wattnas någorlunda wäl; men om det icke legat mer än fjorton dagar i saltet, så behöfwer det endast twättas. Nu har man en wäl eldad ugn, nästan som till bröd, och deruti insättes detta köttstycke i en något djup långpanna. Då kokar af ugnswärmen en saft ur köttstycket, hwilken flera gånger öses deröfwer. När det är mört, uttages det och kallnar, hwarefter det i sjelfwa sommarhettan kan hålla sig i flera weckor, och är således i synnerhet ganska tjenligt på resor. Det är mycket mörare än spickekött, och tjenar till aldeles samma ändamål som detta.
Sylta på Oxhufwud.
Härtill tages hela hufwudet med mulen. Mulen skållas, jemte fötterna, och lägges, sedan hufwudet blifwit klufwet, tungan utskuren och hjernan uttagen, öfwer natten i watten. Dagen derefter sättes hufwud och fötter jemte
tungroten på elden, att med tillräckligt watten
