rötter, så afredes den med litet smör, mjöl, sirap och ättika.
Oxtunga.
Oxtungan kokas i watten med några qwistar grön persilja och en liten purjolök. När den kokat så mycket, att huden lossnar, afdrages den, och tungan kokar mjuk, upptages och skäres i tu efter längden. Emedlertid silas spadet, som uppkokar med litet rifwen kryddlimpa, korinter, fint skurna citronskal, stött kryddpeppar, litet socker och salt, samt par skedblad ättika. Då såsen är lagom tjock, ilägges tungan, som deruti endast uppsjuder, hwarefter den anrättas med sin sås.
Mulsylta.
Den förwälles, skrädes, samt skäres i fina strimlor och kokas i watten med en knippa persilja och en liten purjolök. När köttet är mjukt, upptages det, och soppan silas. Sedan brynes litet smör och mjöl, hwarpå så mycket af den silade soppan tillhälles, som fordras att stufwa syltan; litet sött och surt, jemte stött kryddpeppar och salt ilägges äfwen, och härmed fullkokar den.
Fårstek.
En fårstek lägges i en jerngryta med så mycket watten, att det står wäl på halfwa köttet; deruti lägges sedan en handfull mogna krossade enbär, par qwistar mejram, rödlök, krossad kryddpeppar, några lagerbärsblad och salt,
att under låck koka. När nu spadet inkokadt
