koka; en god del persilja och flera purjolökar ilägges efter smak. När syltan börjar blifwa mjuk, upptages och skrädes den, samt skäres i fina strimlor. Denna skurna sylta lägges sedan i en wid kastrull, med fin skuren spansk lök, eller, i brist deraf, rödlök, fint skurna gula citronskal, grön persilja, stött kryddpeppar, salt och oxhjernan, som blifwit wäl rensad, förwälld och stufwad, med smör och swartpeppar. Uppå denna sylta silas nu så mycket af syltspadet, som behöfs för att fullkoka den; och då den är aldeles färdig, ihälles något rödbete-ättika, om man har, i annat fall annan ättika, så att smaken bryter sig; nu har man äfwen mjukt kokade morötter och rödbetor, hwilka skäras i tärningar och röras i den warma syltan, som nu icke mera får koka. Syltan uppöses sedan i krukor att kallna, och då den blifwit aldeles styf, slås litet swag sallaka med något ättika deröfwer, och kan denna sylta sedan ganska länge förwaras.
Oxhufwud med rötter.
Härtill tages endast hufwud och fötter, ty mulen utgör nu en rätt för sig sielf. Hufwud och fötter kokas ganska wäl, och detta spad är sedan rätt godt till både kål och ärter. När syltan är mer än halfkokad, silas den från spadet, och köttet skäres i stycken, samt kokar med morötter, kålrötter eller potäter, hwilketdera man behagar, jemte lök, persilja, salt och kryddpeppar. När det är färdigt, afredes det med litet smör och mjöl.
Om man will koka denna sylta utan
