och kokar jemte hjertslaget. Då det är upptaget, afskummas det feta och spadet silas, hwaruti sedan lägges ett halfstop fina korngryn till hufwud och hjertslag efter ett wanligt får; i detta spad koka grynen mera än till hälften, och under tiden hackas allt köttet ganska fint, som till hackkorf. När grynen äro förwällda, blandas de till hackmaten, jemte ett par fint skurna lökar, något mejram, grön persilja, finstött peppar, den stufwade hjernan och salt; skulle det afskummade hjertslags-fettet icke wara tillräckligt, så tages dessutom litet smör; allt detta påspädt med något af spadet, som bör lämnas, kokar nu tillsamman, som en tjock gröt eller korfmat, och waktas noga, att det icke brännes wid, hwarefter det sedan ätes warmt, och hwad som blifwer öfrigt, uppwärmes i stekpannan med smör eller någon annan förwarad fetma. Detta tillredningssätt är ännu spissammare än det förra; ty då man på landet ofta slagtar ett får, så kan af ett hufwud och ett hjertslag just icke någon dryg rätt erhållas; men med tillsats af grynen, blifwer häraf en slags korfmat, som ökar köttämnet. Will man äfwen nyttja lefren, hwilket är det bästa sätt att anwända den, så kan mera gryn tagas.
Köttsallat.
Kall fårstek, eller kallt soppkött, af får, kalf eller oxe, äfwen all slags kall stek, som man kan hafwa öfwer, tages ensam eller sammanblandad, och skäres i tärningar; detta kött uppblandas med kokta rödbetor, morötter
och potäter. Sedan rifwes en del kokta potäter
